Spretiga dagar

I dag har det varit en sån där dag när ingenting blir gjort. Eller jo, lite kanske. Men inget av vikt. Halva dagen gick åt till att skicka fakturor, hitta VAT-nummer, svara på mail och kolla upp diverse flyg-, buss- och tågresor samt reka barnvakter (mitt ständiga, tar aldrig slut) så att jag ska kunna åka till bokmässan och göra reklam för en bakbok jag har varit delaktig i. 

Nyttiga saker alltihop (inte minst skicka faktura) men jag har knappt hunnit med något sälj alls. Och det är ju det jag alltid vill hinna mer av. Jobb har jag, men jag vill ha fler kunder och har dessutom så många idéer på lager som jag vill få ur mig.

Och som vanligt, precis när jag kommit igång med det roliga, det riktiga jobbet, tar arbetsdagen slut och jag ska hämta på dagis.

Jag måste verkligen bli mer effektiv. Kanske ska läsa den där 4-hour Workweek-boken ändå. Verkar ju bra. Börjar dock med att visualisera mig check-check-checksnabb. Från och med i morgon bitti.

Peppapp

En del av mig tycker att Olof Röhlanders Peppapp är fantastiskt fånig. Hallå liksom, han säger att jag är bra och snygg, att jag kan och kom igen nu men har aldrig träffat mig. Höjden av tomma ord, varför skulle jag lyssna på det? Dessutom är det hissmusik i bakgrunden, huvva.

Men ändå. Jag ler ju när jag lyssnar på det. Blir lite glad. Vill höra en till. Och så tänker jag varför inte? Ibland är det ändå lättare att lyssna på någon annan än sig själv, även om det bara röst i en app.

Om att vara rädd

När jag tänker på hur många idéer jag har haft som det inte blivit något med blir jag förbannad. På mig själv mest, för att anledningen till ut-i-sanden-rinnandet oftast berott på att jag har varit rädd. Då, när jag precis fått idén hade jag säkert massor av förklaringar till varför det var bäst att inte kontakta den där människan, våga lägga tid på att definiera idén, berätta om den för någon annan – men innerst inne vet jag ju att det var rädsla och inget annat som hindrade mig. Rädsla för vad andra ska tycka. För att misslyckas. Verka dum.

Samtidigt, när jag tänker på vad jag på riktigt är rädd för... Att dö. Eller nej förresten, att inte ha levt när jag väl dör. Jag vet, nu drar jag stora växlar här och det finns risk för klyschparad, men det här är viktigt. Vi lever nu, i dag, och det är i dag vi har tid att göra det vi drömmer om.

Varje dag som jag fegar ur gör jag mig själv en otjänst, det är ju så mycket roligare att våga. Och varför fegar jag egentligen? För att någon ska skratta åt mig? För att folk ska tycka att jag är idiot? För att ingen någonsin ska anlita mig igen? Jo. Visst.

Från och med nu ska jag skita i det. Köra på ändå. Jag kan ju, det vet jag. Och gör jag dåligt ifrån mig är inte det hela världen det heller, bättre nästa gång osv osv. Skratta åt mig bara, jag kan skratta med och ta till mig och bli bättre istället för att känna mig liten. No worries.
 
 Så, höstlöfte: Våga ännu mer. Varje dag. Hela tiden. Ha roligt som fan.  

Spånade lite

Jag älskar spånmöten. Hade precis ett med min kära kontorskollega K och vi kom på så många bra idéer. Som helt säkert kommer att leda till andra bra idéer. Och till nya, och nya och nya.

Och allt det här gör vi alltså dagen innan min semester börjar... Jag som tänkte försöka släppa jobbet och vila.

Fet chans.

Kan knappt tro det..

...men snart ska jag ha semester. På riktigt. Och kan ni tänka er, jag är nästan helt klar med allt det där jag ville vara klar med innan jag lägger upp fötterna den här sommaren. Jag har avslutat alla projekt jag jobbat med under våren, rensat min inbox, betalat alla räkningar,  jag har skickat ut alla fakturor och jag har mailkonverserat klart med alla som väntat på svar från mig.

Det enda som saknas nu är att göra en ordentlig planering inför hösten. Att få ordning på alla idéer jag har, spalta upp dem och bestämma vilka som ska skickas när och till vilka tidningar. Men jag har en dag till på mig och det räcker fint.

Åh hjärna, snart ska du få slappna av!
(Fast om jag känner mig själv rätt så sitter jag med min idébok och skriver redan på färjan mellan Tyskland-Sverige. Bra så).

Ideas Island

Alltså, kolla in det här. Interesting.org-bröderna Teo och Fredrik Härén har gjort det igen. Deras nya idé: Låna en paradisö och jobba på dina idéer i en inspirerande miljö. Helt gratis.

Gilla på den.

Pitchingtajm

Nu är det dags. Jag måste pitcha idéer. Den senaste tiden har jag haft så mycket att göra att jag helt enkelt inte hunnit sälja något men nu går inte det längre. Brainstormar jag inte nu kommer jag att vara uppdragslös och inkomstlös i juni. Not good.

Det här både älskar och avskyr jag med mitt jobb. Älskar att min inkomst kommer så direkt från mina idéer. Att jag tjänar pengar genom att hitta på. Avskyr stressen att behöva vara kreativ på beställning. Att inte veta hur min ekonomi ser ut nästa månad.

Ah well, hittills har det gått bra och fördelarna överväger helt klart nackdelarna. Och bättre ska det gå, jamen! Målet är förstås att inte behöva sälja särskilt mycket alls – det är trots allt ett ganska ineffektivt sätt att tjäna pengar på i och med att frilanslönerna knappast är något att hurra för.

This is where the magic happens.