Peppapp

En del av mig tycker att Olof Röhlanders Peppapp är fantastiskt fånig. Hallå liksom, han säger att jag är bra och snygg, att jag kan och kom igen nu men har aldrig träffat mig. Höjden av tomma ord, varför skulle jag lyssna på det? Dessutom är det hissmusik i bakgrunden, huvva.

Men ändå. Jag ler ju när jag lyssnar på det. Blir lite glad. Vill höra en till. Och så tänker jag varför inte? Ibland är det ändå lättare att lyssna på någon annan än sig själv, även om det bara röst i en app.