Vi gör mer än vi tror

I dag har jag pratat med min kontorskollega K om det här med att vara en doer. Vi är båda småbarnsföräldrar som pusslar som bara den för att få tiden att räcka till och vi går båda runt med en känsla av att ha tusen idéer men ingen tid. Och en frustration över att det känns som att vi mest pratar om allt vi vill göra.

Vad vi glömmer är att vi faktiskt gör MASSOR. Saker som vi inte ens tänker på är riktiga doergrejer. Vardagliga saker, men som ändå är ganska coola bedrifter när man funderar lite på det.
Några exempel:

1. Vi har startat upp ett frilanskontor med allt vad det innebär (hitta lokal, fixa alla papper för att få ett kontrakt för lokalen, inreda den och hitta och välja hyresgäster).

2. K har skolat in sin son hos dagmamma samtidigt som hon har startat upp frilanskontoret OCH sitt företag OCH renoverat om hemma.

3. Jag har startat upp mitt företag igen efter en ganska lång mammaledighet och har på ganska begränsad tid lyckats få igång flera roliga projekt och dessutom sålt in en hel del artikelidéer.  Däremellan har jag tagit flera tv-uppdrag både i Sverige och här i Berlin. Och just det, jag har också köpt en lägenhet som inte är byggd än, arbetat fram en planritning för den och planerat allt från kakel i badrummen till golv och dörrtyper. Ganska mycket jobb med det faktiskt.

När man drömmer stort är det lätt att glömma alla småsaker som man faktiskt gör, hela tiden. Och lyckas med. Hurra för oss!

Vårt fina kontor som vi sitter på nu. Med hund och allt.

Min vision - därför

Jag har alltid varit fascinerad av människor som får saker gjorda, som tar tag i det som behöver göras utan att ha stönat och ojat sig i flera månader innan. Jag tycker inte själv att jag är en doer även om jag gärna skulle vill vara en. Visst får jag saker gjorda, men det är inget som ligger naturligt för mig. Jag kan vara otroligt trögstartad och får ofta verkligen kämpa för att komma igång. Och det är därför minvision.se finns - för att jag behöver sidan själv! Metoderna som ligger där är sådana jag själv använder och tycker hjälper. Nu hoppas jag bara på att de kan kicka igång fler än mig. Världen behöver doers.
/Johanna

En realistiskt visionär

”Det värsta med en bra idé är att det är ett sånt jävla jobb att genomföra den”.
Det var föreläsaren och entreprenören Donnie Lygonis som sa det, och han har så rätt. Det är besvärligt att vara visionär och realist samtidigt - insikten om att det inte går att vara lat om projektet ska bli av, att det kanske kommer kräva mer energi än du egentligen har och att många dyrbara lediga timmar kommer att gå åt kan få den mest energiske entusiasten att svalna. Med de här tankarna i bagaget har jag kommit till en insikt: Satsa bara det du tycker är roligt, som ger dig mer energi än den som går åt och som leder till att du ännu mera lever det liv du vill leva. Det låter kanske självklart, men när jag tittar mig omkring ser jag sorgligt många som lägger massor av energi på saker som inte gör dem lyckliga. Det är lätt att välja fel, som någons mormor sa någon gång.

Jag älskar att mässa om hur allt för många bra idéer glöms bort och att världen kommer att bli bättre när fler vågar tro på sina idéer och lär sig att komma igång. Men för att världen verkligen ska bli bättre krävs det att alla de som vågar ta det där steget verkligen tänkt igenom vad idén kommer kräva av dem. Drömmer du om att bo i ett hus du byggt själv, måste du först vara säker på att du tycker att de är roligt att snickra. Vill du bli frilansjournalist måste du vara beredd på att också bli en säljare.
Jag hade säkert kunnat få idén till MinVision.se även om jag inte tyckte att det var kul att skriva och starta webbsajter – men om det varit så hade förmodligen inte sidan funnits idag.

Var en doer, våga ta steget, men glöm inte tänka efter före.
/Johanna

Om att inte komma igång

Jag sätter på en kopp kaffe, lägger i en tvätt, sätter upp håret. Så. Nu borde jag vara redo. Går till skrivbordet, städar lite, sätter på en bra skiva och lägger händerna på tangentbordet. Ingenting. Vad skulle jag skriva om? Fan, jag glömde kaffet. Upp igen. Mjölken är slut. Ut, handla i kvartersbutiken, i med mjölken, tar med koppen till arbetsrummet. Så, färdig. Nu ska jag börja.

Ingenting. Tankarna snurrar i huvudet, jag ha ju så mycket att göra, varför kan jag inte bara komma igång?

Det är just det. Tankarna snurrar. Jag har ingen struktur. Jag sitter här, är redo att börja, men så länge jag inte har koll på exakt vad jag ska göra, de konkreta handlingarna, blir ingenting gjort. Så vad gör jag? Jag stirrar in i datorn. Får ångest. Rensar strumpor.

Jag tror att skillnaden mellan doers och ”skjutauppare” framför allt ligger i förmågan att snabbt konkretisera vad som ska göras. En otydlig uppgift känns alltid mycket tyngre än en tydlig, och ofta krävs det faktiskt inte mer än några sekunders tankeverksamhet för att du ska ha bestämt dig för vad uppgiften egentligen innebär. Några sekunders fokuserat tänkande.

Så jag tar fram papper och penna och börjar skriva. Vad ska jag göra? Vad innebär varje uppgift? När jag ska jag göra det? Ju mer konkret det blir, desto lättare känns uppgifterna. Och plötsligt har dagen gått. Och jag har gjort det jag ska.

/Johanna, minvision.se