Tacksam

Jag har många gånger tvekat över om jag valt rätt yrke. Var det verkligen journalist jag ville bli? Ofta kommer funderingarna efter ett ovanligt långdraget och monotont uppdrag –  men det har aldrig varat särskilt länge.

Även om jobbet såklart inte bara innehåller spännande uppdrag, och även om det finns en massa andra saker som jag också skulle vilja göra i livet, så kan jag inte ångra alla de möten jag har varit med om. Alla människor som delat med sig av sig själva och sina världar. Inte heller kan jag förneka den lycka jag känner när jag sitter med en text. Jag älskar det verkligen –  skrivandet, redigerandet, att få berätta. Jag blir helt bubblig bara av att tänka på det. Inte kan jag sluta då!

Jag kanske har haft extra tur – eller så har mina intressen helt enkelt styrt mig åt det hållet – men jag har intervjuat så många intressanta, fascinerande och kreativa människor. Förstå vilket lyxuppdrag, att prata med spännande personer och lära sig massor på kuppen, få nya perspektiv. Dessutom, det finns få saker som ger mig så mycket energi som ett inspirerande samtal, en inblick in en helt annan vardag än min.

Så ja, jag älskar verkligen mitt jobb. Och det är jag oändligt tacksam för.

Ideas Island

Alltså, kolla in det här. Interesting.org-bröderna Teo och Fredrik Härén har gjort det igen. Deras nya idé: Låna en paradisö och jobba på dina idéer i en inspirerande miljö. Helt gratis.

Gilla på den.

Vi gör mer än vi tror

I dag har jag pratat med min kontorskollega K om det här med att vara en doer. Vi är båda småbarnsföräldrar som pusslar som bara den för att få tiden att räcka till och vi går båda runt med en känsla av att ha tusen idéer men ingen tid. Och en frustration över att det känns som att vi mest pratar om allt vi vill göra.

Vad vi glömmer är att vi faktiskt gör MASSOR. Saker som vi inte ens tänker på är riktiga doergrejer. Vardagliga saker, men som ändå är ganska coola bedrifter när man funderar lite på det.
Några exempel:

1. Vi har startat upp ett frilanskontor med allt vad det innebär (hitta lokal, fixa alla papper för att få ett kontrakt för lokalen, inreda den och hitta och välja hyresgäster).

2. K har skolat in sin son hos dagmamma samtidigt som hon har startat upp frilanskontoret OCH sitt företag OCH renoverat om hemma.

3. Jag har startat upp mitt företag igen efter en ganska lång mammaledighet och har på ganska begränsad tid lyckats få igång flera roliga projekt och dessutom sålt in en hel del artikelidéer.  Däremellan har jag tagit flera tv-uppdrag både i Sverige och här i Berlin. Och just det, jag har också köpt en lägenhet som inte är byggd än, arbetat fram en planritning för den och planerat allt från kakel i badrummen till golv och dörrtyper. Ganska mycket jobb med det faktiskt.

När man drömmer stort är det lätt att glömma alla småsaker som man faktiskt gör, hela tiden. Och lyckas med. Hurra för oss!

Vårt fina kontor som vi sitter på nu. Med hund och allt.

Citatet

"I quit being afraid when my first venture failed and the sky didn't fall down."
 

Allen H. Neuharth
Grundare av USA Today

Få pengar till din idé

Det här gillar jag! På wefund.co.uk kan du som har en kul idé men inga pengar berätta om projektet och få folk att donera en slant för att det ska bli verklighet. Jag ska snart gå på en releasefest här i Berlin för en ny modetidning, Œ Magazine, som förmodligen inte skulle ha blivit av om det inte vore för We fund. Bra grej!

Här är tidningens presentationsvideo.

It's really happening, baby.

Jag är så glad. Och rörd och tårögd för att det går så bra för min visdomskälla, trygga punkt och bästa vän sen typ jämt. Hon heter Sara och har, tillsammans med Mats Strandberg, precis släppt sin första bok. Den heter Cirkeln och är fantastisk. På riktigt. Inte bara hypad. Den är bra, bra, bra. Och första delen i en trilogi.  Lycka! Det kommer mer.

Hur många nätter har inte Sara och jag suttit och drömt om framtiden? Ätit alldeles för mycket glass medan vi vänt och vridit på vad som är förnuftigt, vad som känns bäst. Hur ofta har vi inte tvivlat på våra val? Peppat varandra, sagt att "en vacker dag, det kommer, det kommer". Och nu är hon där, i framtiden. I visionen. 
Så rätt. Så välförtjänt. Och så inspirerande.

Ibland blir allt precis som det ska.

Läs hyllningen av boken i DN. 
Läs Bokhoras intervju med Sara.
Kolla in Saras blogg.
Köp boken!

Stora val, jajemen

I dag hälsar Bob Proctor i sitt dagliga citatutskick att "The choices I make today will determine the rest of my life!", det är nån annan supercoach med väldigt vita tänder i USA, Ginny Dye, som sagt det.

Jahapp, ok. Då tar jag och bestämmer mig för något alldeles fenomenalt i dag dårå. Till exempel att jag ska skriva två helt fantastiska artiklar innan dagen tagit slut. På så sätt får jag kanske ännu fler uppdrag, och ju fler uppdrag jag får desto fler människor möter jag och hey – alla vet vad som kan vad hända när man möter nya människor. 
Magic. 
Nya idéer, nya projekt, nya pengar, nya upplevelser, nya bedrifter, nya länder, nya språk. Till exempel.

Så får det bli. Två fantastiska artiklar coming up. You never know. 

”Man måste tro på sig själv och kämpa"

Ung och oerfaren men med en brinnande lust att hjälpa andra. Nikoo Bazsefidpay gjorde det som ingen annan i Sverige orkat ta tag i – hon startade en hjälporganisation för bättre tandhälsa i fattiga länder. 

 

Nikoo Bazsefidpay vankade av an i säkert tio minuter innan hon knackade på dörren till studierektorns kontor på Karolinska institutet för att berätta om sin idé. Vad skulle han tänka? Hon, bara 23 år gammal och inte ens färdigutbildad –skulle hon verkligen kunna starta en hel organisation? Men så tog hon mod till sig och gick in.

 - Och han var bara positiv! Det var en sådan lättnad, jag blev verkligen stöttad från början, säger Nikoo.  


Studierektorn presenterade henne och idén för några andra lärare på skolan, de ville gärna hjälpa till och snart hade flera kurskompisar också hoppat på tåget. Planerna blev allt mer konkreta. Något som saknats länge, en svensk version av organisationen Tandläkare utan gränser var på gång. 

Från början handlade det bara om att Nikoo ville jobba som volontär efter examen. Samla på sig erfarenhet, komma ut i världen, hjälpa andra människor. När tiden närmade sig kontaktade hon Läkare utan gränser men fick veta att de inte bedrev någon verksamhet inom tandvård – och det var någonstans där som idén till Tandläkare utan gränser kom till. Nikoo kontaktade Tandsundhet utan gränser, en dansk organisation, och åkte med dem som volontär till Filippinerna.

 - Jag fick så mycket inspiration och lärde mig massor om hur volontärorganisationer fungerar. Resan gav mig den bekräftelse jag behövde på att min idé om en svensk motsvarighet skulle fungera. 

Väl hemma igen såg Nikoo till att det gick snabbt,

 - I ett så här stort projekt är det viktigt att saker inte får ta för lång tid, då stannar det upp, säger hon.

Hemsidan fixades och det blev offentligt att organisationen hade startats. I samband med att projektet blev känt hörde flera tandläkare av sig och berättade att de hade haft samma tanke i tio år men att det inte blivit av.

- När man ska starta en sån här grej behövs det en igångsättare, en person som inte är rädd för alla utmaningar som ligger på vägen. Men personen kan inte jobba ensam utan måste ha stöd. Jag har haft allt det där – utan stödet från mina föräldrar, alla i styrelsen och vännerna som hjälpt till hade jag säkert inte varit där jag är idag, säger hon.

Organisationen arbetar dels med akutvård, dels med preventiv vård. Den senare innebär bland annat att utbilda föräldrar, lärare och vårdpersonal så att de i sin tur kan lära barn hur de ska göra för att få en bättre munhygien. Något som kräver en hel del kunskap och känsla för landets kultur.

- Första landet vi åkte till var Zimbabwe, efter enormt mycket arbete förstås. Det går inte att förstå hur mycket det är att göra innan man kan köra igång med något sådant här, så mycket detaljer! Vi var ju dessutom tvungna att hitta sponsorer som kunde finansiera och skicka ner allt material och alla instrument som volontärerna skulle behöva, berättar Nikoo.

I dag, bara två år efter att organisationen startades, har Tandläkare utan gränser redan hjälpt tusentals människor och flera nya resor är på gång. Lätt har det inte varit, men väl värt allt jobb.

- Jag har levt lite som i en bubbla sen jag satte igång allt. Det har varit otroligt mycket men jag har aldrig känt att jag inte orkar eller att jag vill ge upp. Det räcker med att tänka på alla personer vi har hjälp, och ska hjälpa i framtiden. Gör jag det får jag hur mycket energi som helst. 

Nikoo beskriver sig själv, inte helt otippat kanske, som målinriktad med en förmåga att fokusera på det positiva.

- Det där har jag fått från mina föräldrar. När Tandläkare utan gränser fortfarande var på idéstadiet hade jag skrivit en lång lista med fördelar och nackdelar. Jag ville få råd av mamma och pappa, men de sa bara ”Nikoo, riv bort nackdelarna nu och tänk på fördelarna istället”. Det är typiskt dem. De har lärt mig och min syster att ingenting är omöjligt, verkligen ingenting, säger hon och fortsätter.

- Jag tror att vi människor har så mycket mer kapacitet än vad vi tror. Allt handlar om hur man bygger upp sig själv inombords. Den som verkligen tror på sin idé kan göra vad som helst, verkligen vad som helst.

Jag är frisk och stark och snygg. Eller nåt i den stilen.

Min gamla kompis Maria använde sig nyligen av Facebook för att uppmana fler att skriva affirmationer, alltså budskap till dig själv som beskriver hur du vill att något i ditt liv ska vara. Några exempel kan vara "jag lever i välstånd och överflöd", "jag har ett ljust och lyckligt hjärta" eller  kanske "jag värdesätter mitt liv - tack för livet!".

Jag har alltid tyckt att det känns rätt smetigt med affirmationer, lite väl nyandligt och amerikanskt sådär och har inte kunnat ta "jag är harmonisk och lycklig"-lappen på kylskåpet riktigt på allvar. Men så kom Marias statusrad och jag tänkte ett varv till.

Också en affirmation. Från fromkeetra.

Är det inte så att jag tidigare faktiskt har blivit hjälp av affirmationer utan att tänka på det? Det har flera gånger i mitt liv hänt att jag bestämt mig för att något ska hända så på djupet att jag faktiskt tyckt att min önskedröm till slut känts mer naturlig än situationen i mitt (då) nuvarande liv. Och det är väl en slags affirmation? Att bestämma sig för något och sedan tänka på det så ofta att drömmen blir en självklarhet. Och så småningom sann.

Hur som helst, jag har bestämt mig för att ge affirmationslapparna en ny chans. På mitt sätt, med formuleringar som är mina och som känns naturliga för mig. Gör jag så är jag övertygad om att Maria har helt rätt i det hon skrev på Facebook – att det finns en otrolig kraft i affirmationer. Vår verklighet formas till stor del av våra tankar och varför inte låta ett gäng lappar med sköna meningar hjälpa oss att bryta gamla tankemönster, påminna oss om vad vi vill och styra oss i rätt riktning?

Och årets första blogginlägg får bli...

...en länk till en krönika som ekonomiprofessorn och författaren Micael Dahlén har skrivit. 
Kort sammanfattat: Våga ge dig på det nya, hoppa! Eller åtminstone skutta lite. Livet blir så mycket roligare då.

Ett jobbigt jobb är fel jobb

Läste precis senaste numret av Passion For Business och intervjun med Mikael Söderlindh, en av grundarna till succéstrumpföretaget Happy Socks. Vilken energi han verkar ha!
Återigen blev jag påmind om hur otroligt viktigt det är att ha roligt och göra det man brinner för i sitt jobb. Ett jobb ska inte vara jobbigt.

Eller för att säga det med ett Mikael-citat: "Du är på fel ställe om du inte ser fram emot jobbet en söndagskväll".

Det blir så kul man gör det.

Hon lär dig utnyttja din hjärna bättre

Fejka att du redan är där. Våga tjyvstarta. Det är författaren och föreläsaren Jenny Åkermans bästa tips för att sluta snacka om våra drömmar, och börja förverkliga dem.

Det är bara en papperskuliss - det där hindret som gör att vi aldrig kommer längre än att prata om det vi drömmer om. En tunn vägg som ironiskt nog kan vara extremt svår att riva ner.
- Hindret består sällan av mer än idén om att det inte går, men det finns tekniker för att få bort den där tanken, säger Jenny Åkerman, pedagogen som till vardags arbetar med att få människor att inse att de kan mer än de tror, bara de lär sig att utnyttja sina hjärnor bättre.
- Hjärnan är så fantastiskt formbar. Den anpassar sig efter våra behov. Den som blir blind utvecklar ju en bättre hörsel till exempel. Man kan säga att vi gör beställningar till hjärnan på vad vi behöver, sen gäller det bara att beställa rätt saker som går i linje med vad vi vill, säger hon.

Jenny Åkerman har under hela sitt liv varit intresserad av hjärnans potential. Hon är musiklärare i grunden men arbetar i dag som föreläsare och tränare i neurolingvistisk programmering. Hon är också författare till böckerna "Ja, tack, hjärna", "Mer än hjärna" och nu senast "Goda Hjärningar". Problematiken med att "komma igång" möter hon ofta.
- En bra teknik för att ta det där första steget är att börja med något som normalt sett brukar fixas längre fram, säger Jenny. Som att göra en hemsida, till exempel.
- När sajten om projektet är uppe känns det som att jag redan är igång och vips har jag lurat mig själv att fortsätta - det blir ju bara jobbigt att inte göra det där jag skrivit på sajten att jag ska göra, säger hon.

Enligt Jenny utgår våra handlingar från vad vi har för inre målbild. Hon berättar att hjärnan inte kan skilja på fantasi och minnen, därför gäller det att göra målbilden till ett "minne av framtiden" som vi sedan hela tiden påminner oss om. På så sätt kommer vi både medvetet och omedvetet att arbeta mot våra mål.
- Det är så våra hjärnor fungerar. Jag brukar likna beställningarna jag gör till hjärnan med att vara ute och klättra och kasta upp en krok dit jag vill komma. Där kroken sitter, finns mitt mål. Sen kan jag klättra både åt höger och vänster på vägen dit, men förr eller senare kommer jag alltid hamna där kroken är, säger Jenny.
Den som lär sig att förstå hur vår hjärna fungerar och tränar på de tanketekniker som finns kan nå hur långt som helst, säger Jenny.
- Hjärnan har en hiskeligt stor potential. Jag tror att de flesta har världens kapacitet.