Åh vad det är ohyggligt tråkigt att jobba ibland....

Jag mailar och mailar och mailar och mailar och mailar. Jag vill inte maila längre. Jag vill ut och träffa folk. Göra spännande intervjuer, skriva långa reportage. Men det kommer, måste bara hålla ut lite till. Jag vet ju det. 

Frilanslivet går upp och ned, det är segare än segt vissa dagar och alldeles underbart ljuvligt andra. En sak är säker, när jag väl gör det jag älskar mest är jag väldigt lycklig. De stunderna är värda minst några timmars mailande till. Så jag tänker på det och fortsätter.  

Alla dessa lyckade överduktiga människor

Tycker inte du också att det kryllar av übermänniskor? Asså, sådana där som lyckas göra allt under samma period i livet - skriva böcker under mammaledigheten, göra karriär som typ jurister samtidigt som de startar upp någon helt fantastiskt behövd hjälporganisation eller driva hundra framgångsrika bloggar vid sidan av familje- OCH yrkeslivet- OCH extrajobbet som yogainstruktör eller liknande. 

Nu vet nog de flesta av oss innerst inne att den här typen inte alls är så vanlig, det bara berättas om dem mer än om oss medelmåttor, men frågan kvarstår ändå – de som ändå lyckas vara sådär extremproduktiva, hur sjutton gör de för att få sina liv att gå ihop? Och hur orkar de?


För visst måste vara det så att en übermensch aldrig slöar? Inget slappande på kvällarna, inget meningslöst surfande, inget lägga sig i tv-soffan efter en dag full av jobbande, hushållssysslor och skrikande barn. Tidiga morgnar, sena kvällar – ni hör, sådär orkar i alla fall jag inte hålla på. 

Om jag inte gör något jag älskar förstås. Då blir saken helt annorlunda.

Och det är just det det handlar om - att lägga vår tid på saker vi brinner för, som ger oss mer energi än vad de tar och är det något de här superlyckade effektivitetsundren kan lära oss vanliga drömmare så är det att sluta ägna oss åt sånt vi egentligen inte bryr oss om. Att aktivt välja vad vi vill göra istället för att låta livet flyta förbi. Att gå efter lust och glädje och våga göra slag i saken.

Väljer vi vårt liv mer aktivt tror jag att även vi normalenergiska människor kan få loss åtminstone några extra timmar för att göra det vi brinner för. Det gör oss knappast till übermänniskor men kanske lite gladare och med några fler kul projekt i bagaget.

Jag är frisk och stark och snygg. Eller nåt i den stilen.

Min gamla kompis Maria använde sig nyligen av Facebook för att uppmana fler att skriva affirmationer, alltså budskap till dig själv som beskriver hur du vill att något i ditt liv ska vara. Några exempel kan vara "jag lever i välstånd och överflöd", "jag har ett ljust och lyckligt hjärta" eller  kanske "jag värdesätter mitt liv - tack för livet!".

Jag har alltid tyckt att det känns rätt smetigt med affirmationer, lite väl nyandligt och amerikanskt sådär och har inte kunnat ta "jag är harmonisk och lycklig"-lappen på kylskåpet riktigt på allvar. Men så kom Marias statusrad och jag tänkte ett varv till.

Också en affirmation. Från fromkeetra.

Är det inte så att jag tidigare faktiskt har blivit hjälp av affirmationer utan att tänka på det? Det har flera gånger i mitt liv hänt att jag bestämt mig för att något ska hända så på djupet att jag faktiskt tyckt att min önskedröm till slut känts mer naturlig än situationen i mitt (då) nuvarande liv. Och det är väl en slags affirmation? Att bestämma sig för något och sedan tänka på det så ofta att drömmen blir en självklarhet. Och så småningom sann.

Hur som helst, jag har bestämt mig för att ge affirmationslapparna en ny chans. På mitt sätt, med formuleringar som är mina och som känns naturliga för mig. Gör jag så är jag övertygad om att Maria har helt rätt i det hon skrev på Facebook – att det finns en otrolig kraft i affirmationer. Vår verklighet formas till stor del av våra tankar och varför inte låta ett gäng lappar med sköna meningar hjälpa oss att bryta gamla tankemönster, påminna oss om vad vi vill och styra oss i rätt riktning?

Och årets första blogginlägg får bli...

...en länk till en krönika som ekonomiprofessorn och författaren Micael Dahlén har skrivit. 
Kort sammanfattat: Våga ge dig på det nya, hoppa! Eller åtminstone skutta lite. Livet blir så mycket roligare då.

Ett jobbigt jobb är fel jobb

Läste precis senaste numret av Passion For Business och intervjun med Mikael Söderlindh, en av grundarna till succéstrumpföretaget Happy Socks. Vilken energi han verkar ha!
Återigen blev jag påmind om hur otroligt viktigt det är att ha roligt och göra det man brinner för i sitt jobb. Ett jobb ska inte vara jobbigt.

Eller för att säga det med ett Mikael-citat: "Du är på fel ställe om du inte ser fram emot jobbet en söndagskväll".

Det blir så kul man gör det.

Jaa! Mera listor!

Foto: Sahl Goode

Jag måste sluta skriva om listor hela tiden, jag känner att jag börjar bli lite tjatig, men snälla bara en till. Ok?

Som frilansare är det lätt att bli ostrukturerad - särskilt under perioderna när uppdragen är få och det mest handlar att sälja artikelidéer. Det är så otroligt lätt att halka dit och gå och fika istället för att göra något som kan leda till uppdrag. Och särskilt lätt är det när jag inte ha råkoll på vad jag ska göra. När "jag kanske borde kolla med den personen"-tanken blandas hej vilt med "åh det skulle bli en bra bok, tror jag, kanske. Nån gång".

Det är svårt att vara chef över sig själv och hitta på sina egna uppgifter men, MEN, det är så mycket lättare när man skrivit en lista!

Så alltså, jag börjar varje morgon med att skriva ner vad det är jag ska göra under dagen. Gärna i den ordning jag vill göra sakerna. Jag ställer inga orimliga krav på mig själv, det är bättre att hinna med mer än för lite (det lämnar dessutom en skön nöjd-med-mig-själv-känsla när jag stänger ihop datorn för dagen). Och så betar jag uppgifterna, en efter en, tills arbetsdagen är slut. Check, check, check!

Struktur och disciplin, det är grejer det.

Sortera bland kraven

 När huvudet känns som en stor stressboll, när kraven har hopat sig och varken tiden eller energin räcker till längre - då gäller det att andas in, andas ut och sen, som vanligt, sätta sig ner och skriva en lista. I love listor.

Radda upp allt du känner att du måste göra och gå sedan igenom grej för grej, konkretisera det som ska göras så mycket det bara går. Fundera samtidigt över vem det egentligen är som sätter kraven och måste det verkligen bli så himla perfekt?

Mer koll på vad som ska göras och insikten om att jag inbillar mig att jag ska göra underverk utan vare sig tid eller energi brukar göra att det känns lättare. Allt måste inte bli super. Och måste det det så kan faktiskt inte allt bli super på en gång. En sak i taget. Andas in, andas ut.

Foto: Brittney Bush