Citatet

"I quit being afraid when my first venture failed and the sky didn't fall down."
 

Allen H. Neuharth
Grundare av USA Today

Få pengar till din idé

Det här gillar jag! På wefund.co.uk kan du som har en kul idé men inga pengar berätta om projektet och få folk att donera en slant för att det ska bli verklighet. Jag ska snart gå på en releasefest här i Berlin för en ny modetidning, Œ Magazine, som förmodligen inte skulle ha blivit av om det inte vore för We fund. Bra grej!

Här är tidningens presentationsvideo.

It's really happening, baby.

Jag är så glad. Och rörd och tårögd för att det går så bra för min visdomskälla, trygga punkt och bästa vän sen typ jämt. Hon heter Sara och har, tillsammans med Mats Strandberg, precis släppt sin första bok. Den heter Cirkeln och är fantastisk. På riktigt. Inte bara hypad. Den är bra, bra, bra. Och första delen i en trilogi.  Lycka! Det kommer mer.

Hur många nätter har inte Sara och jag suttit och drömt om framtiden? Ätit alldeles för mycket glass medan vi vänt och vridit på vad som är förnuftigt, vad som känns bäst. Hur ofta har vi inte tvivlat på våra val? Peppat varandra, sagt att "en vacker dag, det kommer, det kommer". Och nu är hon där, i framtiden. I visionen. 
Så rätt. Så välförtjänt. Och så inspirerande.

Ibland blir allt precis som det ska.

Läs hyllningen av boken i DN. 
Läs Bokhoras intervju med Sara.
Kolla in Saras blogg.
Köp boken!

Medan tiden går

Det snurrar i huvudet. Vad var det jag skulle göra nu? Listan var ju så lång! Var är listan? Vad var det som var viktigast? Bokföringen, just det. Förbereda en intervju. Skriva ut en annan, och så den där texten. Just ja. Det kommer sakta tillbaka.

Men ställtiden, gott folk. Jag avskyr ställtid. Jag vill vara effektiv nu.

Stora val, jajemen

I dag hälsar Bob Proctor i sitt dagliga citatutskick att "The choices I make today will determine the rest of my life!", det är nån annan supercoach med väldigt vita tänder i USA, Ginny Dye, som sagt det.

Jahapp, ok. Då tar jag och bestämmer mig för något alldeles fenomenalt i dag dårå. Till exempel att jag ska skriva två helt fantastiska artiklar innan dagen tagit slut. På så sätt får jag kanske ännu fler uppdrag, och ju fler uppdrag jag får desto fler människor möter jag och hey – alla vet vad som kan vad hända när man möter nya människor. 
Magic. 
Nya idéer, nya projekt, nya pengar, nya upplevelser, nya bedrifter, nya länder, nya språk. Till exempel.

Så får det bli. Två fantastiska artiklar coming up. You never know. 

Blä.

I dag är en dålig dag. Kallt ute, kallt på kontoret, vattnet till kaffemaskinen är slut (vi måste köra med köpevatten, det i kranen kalkar igen apparaten), plånboken glömd hemma och printern är trasig. Sur, är jag. Sur och med en begynnande kaffeabstinenshuvudvärk. Blä.

Så då gäller det att ta sig ur gruffandet och bli munter igen alltså. Inte för att man alltid måste vara glad, det kan vara rätt skönt att vara sur då och då, men för att jag ska få någonting gjort. Jag är så ineffektiv när jag tjurar. Så vad gör jag?

1. Tvingar hit maken med plånboken.
2. Köper vatten.
3. Gör kaffe.
4. Sätter på kära fasterns spotfifylista "En solig dag" (första låten är Lollipop).
5. Börjar med bokföringen för 2010 (största dåliga samvetet nu. Lika bra att få det gjort så att jag kan koncentrera mig på de roliga sakerna sen).
6. Tänka på att min son har hittat en ny kärlek - farmors regnmössa. Och att jag ska äta middag ute ikväll. Och släppa en bok. Och skriva fyra roliga artiklar den här veckan. Och har världens bästa kontor att sitta på. Åtminstone när det är varmt.

Wish me luck.

”Man måste tro på sig själv och kämpa"

Ung och oerfaren men med en brinnande lust att hjälpa andra. Nikoo Bazsefidpay gjorde det som ingen annan i Sverige orkat ta tag i – hon startade en hjälporganisation för bättre tandhälsa i fattiga länder. 

 

Nikoo Bazsefidpay vankade av an i säkert tio minuter innan hon knackade på dörren till studierektorns kontor på Karolinska institutet för att berätta om sin idé. Vad skulle han tänka? Hon, bara 23 år gammal och inte ens färdigutbildad –skulle hon verkligen kunna starta en hel organisation? Men så tog hon mod till sig och gick in.

 - Och han var bara positiv! Det var en sådan lättnad, jag blev verkligen stöttad från början, säger Nikoo.  


Studierektorn presenterade henne och idén för några andra lärare på skolan, de ville gärna hjälpa till och snart hade flera kurskompisar också hoppat på tåget. Planerna blev allt mer konkreta. Något som saknats länge, en svensk version av organisationen Tandläkare utan gränser var på gång. 

Från början handlade det bara om att Nikoo ville jobba som volontär efter examen. Samla på sig erfarenhet, komma ut i världen, hjälpa andra människor. När tiden närmade sig kontaktade hon Läkare utan gränser men fick veta att de inte bedrev någon verksamhet inom tandvård – och det var någonstans där som idén till Tandläkare utan gränser kom till. Nikoo kontaktade Tandsundhet utan gränser, en dansk organisation, och åkte med dem som volontär till Filippinerna.

 - Jag fick så mycket inspiration och lärde mig massor om hur volontärorganisationer fungerar. Resan gav mig den bekräftelse jag behövde på att min idé om en svensk motsvarighet skulle fungera. 

Väl hemma igen såg Nikoo till att det gick snabbt,

 - I ett så här stort projekt är det viktigt att saker inte får ta för lång tid, då stannar det upp, säger hon.

Hemsidan fixades och det blev offentligt att organisationen hade startats. I samband med att projektet blev känt hörde flera tandläkare av sig och berättade att de hade haft samma tanke i tio år men att det inte blivit av.

- När man ska starta en sån här grej behövs det en igångsättare, en person som inte är rädd för alla utmaningar som ligger på vägen. Men personen kan inte jobba ensam utan måste ha stöd. Jag har haft allt det där – utan stödet från mina föräldrar, alla i styrelsen och vännerna som hjälpt till hade jag säkert inte varit där jag är idag, säger hon.

Organisationen arbetar dels med akutvård, dels med preventiv vård. Den senare innebär bland annat att utbilda föräldrar, lärare och vårdpersonal så att de i sin tur kan lära barn hur de ska göra för att få en bättre munhygien. Något som kräver en hel del kunskap och känsla för landets kultur.

- Första landet vi åkte till var Zimbabwe, efter enormt mycket arbete förstås. Det går inte att förstå hur mycket det är att göra innan man kan köra igång med något sådant här, så mycket detaljer! Vi var ju dessutom tvungna att hitta sponsorer som kunde finansiera och skicka ner allt material och alla instrument som volontärerna skulle behöva, berättar Nikoo.

I dag, bara två år efter att organisationen startades, har Tandläkare utan gränser redan hjälpt tusentals människor och flera nya resor är på gång. Lätt har det inte varit, men väl värt allt jobb.

- Jag har levt lite som i en bubbla sen jag satte igång allt. Det har varit otroligt mycket men jag har aldrig känt att jag inte orkar eller att jag vill ge upp. Det räcker med att tänka på alla personer vi har hjälp, och ska hjälpa i framtiden. Gör jag det får jag hur mycket energi som helst. 

Nikoo beskriver sig själv, inte helt otippat kanske, som målinriktad med en förmåga att fokusera på det positiva.

- Det där har jag fått från mina föräldrar. När Tandläkare utan gränser fortfarande var på idéstadiet hade jag skrivit en lång lista med fördelar och nackdelar. Jag ville få råd av mamma och pappa, men de sa bara ”Nikoo, riv bort nackdelarna nu och tänk på fördelarna istället”. Det är typiskt dem. De har lärt mig och min syster att ingenting är omöjligt, verkligen ingenting, säger hon och fortsätter.

- Jag tror att vi människor har så mycket mer kapacitet än vad vi tror. Allt handlar om hur man bygger upp sig själv inombords. Den som verkligen tror på sin idé kan göra vad som helst, verkligen vad som helst.