Hon lär dig utnyttja din hjärna bättre

Fejka att du redan är där. Våga tjyvstarta. Det är författaren och föreläsaren Jenny Åkermans bästa tips för att sluta snacka om våra drömmar, och börja förverkliga dem.

Det är bara en papperskuliss - det där hindret som gör att vi aldrig kommer längre än att prata om det vi drömmer om. En tunn vägg som ironiskt nog kan vara extremt svår att riva ner.
- Hindret består sällan av mer än idén om att det inte går, men det finns tekniker för att få bort den där tanken, säger Jenny Åkerman, pedagogen som till vardags arbetar med att få människor att inse att de kan mer än de tror, bara de lär sig att utnyttja sina hjärnor bättre.
- Hjärnan är så fantastiskt formbar. Den anpassar sig efter våra behov. Den som blir blind utvecklar ju en bättre hörsel till exempel. Man kan säga att vi gör beställningar till hjärnan på vad vi behöver, sen gäller det bara att beställa rätt saker som går i linje med vad vi vill, säger hon.

Jenny Åkerman har under hela sitt liv varit intresserad av hjärnans potential. Hon är musiklärare i grunden men arbetar i dag som föreläsare och tränare i neurolingvistisk programmering. Hon är också författare till böckerna "Ja, tack, hjärna", "Mer än hjärna" och nu senast "Goda Hjärningar". Problematiken med att "komma igång" möter hon ofta.
- En bra teknik för att ta det där första steget är att börja med något som normalt sett brukar fixas längre fram, säger Jenny. Som att göra en hemsida, till exempel.
- När sajten om projektet är uppe känns det som att jag redan är igång och vips har jag lurat mig själv att fortsätta - det blir ju bara jobbigt att inte göra det där jag skrivit på sajten att jag ska göra, säger hon.

Enligt Jenny utgår våra handlingar från vad vi har för inre målbild. Hon berättar att hjärnan inte kan skilja på fantasi och minnen, därför gäller det att göra målbilden till ett "minne av framtiden" som vi sedan hela tiden påminner oss om. På så sätt kommer vi både medvetet och omedvetet att arbeta mot våra mål.
- Det är så våra hjärnor fungerar. Jag brukar likna beställningarna jag gör till hjärnan med att vara ute och klättra och kasta upp en krok dit jag vill komma. Där kroken sitter, finns mitt mål. Sen kan jag klättra både åt höger och vänster på vägen dit, men förr eller senare kommer jag alltid hamna där kroken är, säger Jenny.
Den som lär sig att förstå hur vår hjärna fungerar och tränar på de tanketekniker som finns kan nå hur långt som helst, säger Jenny.
- Hjärnan har en hiskeligt stor potential. Jag tror att de flesta har världens kapacitet.

"Ett projekt är som en relation"

Han åker över hela världen för att prata om kreativitet och motivation, har alltid flera projekt på gång och hundratals bakom sig. Donnie Lygonis är en doer som gör det om och om igen. 

Donnie Lygnois älskar idéer. Han får gåshud av att prata om roliga projekt och en bra idé ger honom energi som räcker till ett helt fotbollslag. Och det är just den där energin han är känd för. Han är studsbollen som är en mästare på entusiasmera andra, skapa gruppsamhörighet och få sina medarbetare att älska sina jobb.
- Jag har alltid dragit igång grejer, ända sen jag var liten. Jag var ett, vad ska man säga… ett högenergibarn, säger Donnie, och det är inte svårt att tro honom. Han började sin karriär som militär, men efter åtta år kliade det för mycket i entreprenörssjälen och tillsammans med sin syster gjorde han upp en plan. De bestämde sig för att inom femton år ha byggt upp en ekonomisk plattform som är så pass stark att de själva ska kunna bestämma vad de ska jobba med, och själva kunna finansiera projekten. Sedan dess har de startat och drivit ett gäng företag, både tillsammans och på var sitt håll – och målet är fortfarande tydligt definierat.
 - Vi kan nog lyckas med vår plan, vi har några år på oss och just nu ser det bra ut, säger Donnie.

Fram till sommaren 2008 var han VD för sajten Playdo, ett spelcommunity som snabbt vuxit i både Sverige och utomlands. Det började som ett hobbyprojekt, men antalet medlemmar var snart uppe i över 400 000. Nu används sidan i över 150 länder och har snart 2 miljoner användare.
- Jag var med i starten av det ”nya playdo” tillsammans med tre andra, tog in de första 25 miljonerna, anställde de första 25 personerna och lämnade sen över till den nya VDn, säger Donnie. Enligt honom var hans roll i projektet ett ”textbook example” av hur olika människor behövs i olika faser. Han beskriver sig själva som världsbäst på att starta projekt och få igång dem, men när det börjar bli mer vardag och rutin över det hela blir han på en gång en sämre ledare. Då är det dags att lämna över projektet till någon annan som passar bättre.
- Jag tog Playdo-projektet från en yvig idé till ett lanserat spel och den nya Vd:n ska nu ta det från ett lanserat spel till en världsprodukt.

Sedan Playdo-tiden har Donnie, i vanligt ordning, ägnat sig åt att förverkliga ett antal nya idéer. Många inom spelbranschen, andra handlar om mobila tjänster och tjänster på nätet.
- Men den största visionen just nu är ändå Constant Innovation, ett företag jag och syrran döpte efter vår pappa Constantin som gick bort i cancer 2004. Målet är att skapa en stiftelse som ger ut stipendier och bidrag till entreprenörer som arbetar med världsförbättrande idéer, för det gjorde vår far hela sitt liv, och det är ett litet sätt för oss att hedra hans minne. Han berörde så många människor på ett sånt positivt sätt.

Donnies Lygonis är en populär föreläsare och hans hjärteämnen är, kanske inte helt oväntat, ledarskap, kreativitet och motivation. Med hundratals projekt bakom sig vet han vad han pratar om. För att driva igenom ett stort projekt krävs mod, säger Donnie. Och jävlar anamma. Det kommer alltid dyka upp människor längs vägen som inte tror på idén. Dessutom krävs det självinsikt.
- Ett av de vanligaste skälen till att projekt rinner ut i sanden är att de som driver det antingen saknar självinsikt, eller inte erkänner sina svagheter.
Ett projekt är, enligt Donnie, som en relation. Du är upp över öronen förälskad i början, men efter ett tag mattas entusiasmen av.
- Då måste man, precis som i en relation, försöka komma ihåg vad det var man gick igång på i början. Oftast kommer man på det och då blir det världens nytändning!

Har gjort-listan

Jag har sedan jag började frilansa inte bara skrivit listor över allt jag ska göra, utan även över det jag redan har gjort under dagen. Det här gör jag antingen under arbetets gång eller mot slutet av arbetsdagen när det är dags att börja runda av. Det kan låta onödigt men är ett fantastiskt sätt för mig att tydligt se att jag faktiskt gjort en hel del även om det inte känns som det (jag tycker i princip aldrig annars att jag hunnit med det ska hade tänkt hinna med) - och även om jag inte gjort det som stod på min att göra-lista.  Dessutom gör har gjort-listan att jag kan lämna arbetet bakom mig med en känsla av att ha allt under kontroll. Det är ett sätt att städa huvudet och få ännu mer ordning på tankarna.
/Johanna

Att se till förutsättningarna och kanske sänka ambitionerna en aning

Jag längtar så efter struktur. Ordning på skrivbordet, ordning på dagarna, ordning på livet. Jag vill att mina bokföringspärmar ska vara prydliga, fakturor ivägskickade, nya jobb på gång. Full koll på vad som händer i vännernas liv, massor av tid för att skicka dem långa mail och prata länge i telefon. Rent i lägenheten, var sak på sin plats och god mat i kylskåpet i väntan på att bli kreativt tillagad. Hemmagjord müsli och snygga kläder i garderoben. Så vill jag ha det.

Men inte till priset av att vara trött jämt, utan lust till att göra det sådär fint och coolt och effektivt och succéartat fantastiskt. Utan ork till att ens vara lycklig åt det jag faktiskt har. Då bor jag hellre i ett leksakskaos, äter spagetti varje dag med virrig bokföring i pärmarna.
Och jag behöver inte få allt det där på en gång. Det går ju inte ens om jag skulle försöka. En sak i taget räcker. Ett rent skrivbord i dag, en ny tröja i morgon. Ett nytt roligt projekt på gång på onsdag.

Ibland är det svårt att se att målen kanske är lite väl högt satta för att man ska må bra. Ibland måste man ge sig själv lite mer tid för att nå dem. För livet tar tid att få ordning på - i alla fall om man ska hinna vara trött mellan varven också.
/Johanna

Det här med att jobba med barn hemma

Så är det dags att få fart igen. Efter ett års mammaledighet är det nu meningen att jag ska dra igång propellern, sätta i turbobatterierna och spurta ut i arbetslivet. Det är ju bara det att dagiset inte börjar förrän om två månader. Inga problem tänker jag när jag tackar jag till uppdragen med deadline redan om ett par veckor - trots att jag vet att det är svårt, väldigt svårt, att jobba med en ettåring hemma.

Jag är en obotlig optimist när det handlar om att hitta tid. Tidsoptimist heter det visst, men jag är inte typen som kommer försent utan snarare en sån som ser mig själv som världens mest effektiva människa. Jag tänker att om sonen sover i en timme så hinner jag göra massor, och under kvarten som han leker med sina klossar i godan ro kan jag definitivt skriva en hel sida. Minst. Nu funkar det ju inte riktigt så, har jag märkt. Det tar tid att komma i gång, ställa in fokus och hitta koncentrationen. Och att ständigt bli avbruten gör det inte lättare. Vad gjorde jag nu igen? Blev jag färdig med det? Va? Stängde jag ner det dokumentet? Men det var ju det andra jag var färdig med! Eller var jag färdig?

Jag tog ett och annat jobb även när sonen var yngre. Det var svårt då också, men det gick. Herregud, då låg han åtminstone kvar där man la honom även om han gnölade till då och då av tristess. Nu vette fåglarna hur det kommer att gå.  Med en ettåring, som dessutom går, är det bara att glömma allt vad flow och arbetsdiciplin heter. Tänk istället två minuters arbetsro, en halvtimmes barnmatning, tre minuters arbetsro, en kvart bygga koja osv osv.

Det är väl bara att inse. Barn tar tid och ska göra det. Och för oss som försöker jobba trots att vi är hemma med barnen - det är kvällarna som gäller. Eller barnvakt. Vare sig vi är effektiva eller ej.
/Johanna

Att sätta mål

Det är fascinerande hur effektivt det kan vara att sätta upp mål. Ett stort mål att dagdrömma om, ett mellanstort som känns realistiskt men ändå lite sådär pirrigt, läskigt och roligt på samma gång och så ett gäng små mål som ligger nära i tiden. Ett för dagen, ett för veckan och ett som ska vara klart till jul, typ.

Det trixiga med målsättande är att verkligen bestämma sig och sen inte vara för överseende mot sig själv. Målen måste hållas -  annars fallerar allt har jag upptäckt. Visst finns det gånger när ingenting funkar och alla planer blir till en dåligt-samvete-gröt, men då har jag lärt mig att istället för deppa fundera på varför det inte lyckades och sedan sätta upp ett mer realistiskt mål.

Det är viktigt att njuta av hur bra man är då och då och det finns inget som gör så mycket nytta för arbetsglädjen som att ha klarat av ett mål. Så fundera över vad du vill, skriv ner det och nå dit. Varje dag!
/Johanna

Min vision - därför

Jag har alltid varit fascinerad av människor som får saker gjorda, som tar tag i det som behöver göras utan att ha stönat och ojat sig i flera månader innan. Jag tycker inte själv att jag är en doer även om jag gärna skulle vill vara en. Visst får jag saker gjorda, men det är inget som ligger naturligt för mig. Jag kan vara otroligt trögstartad och får ofta verkligen kämpa för att komma igång. Och det är därför minvision.se finns - för att jag behöver sidan själv! Metoderna som ligger där är sådana jag själv använder och tycker hjälper. Nu hoppas jag bara på att de kan kicka igång fler än mig. Världen behöver doers.
/Johanna