Ännu mer om listor

Jag har precis podlyssnat på en bra dokumentär. Den heter "Livet är en lista", sändes i P4 och handlar om en tjej som skriver listor på precis allt. Hon är, precis som jag, frilansjournalist och har alltid mycket på gång samtidigt och listorna blir ett sätt att behålla ordningen, kontrollen och lugnet.

Jag kände igen mig, yep. Jag skriver listor på det mesta, jag älskar listor. Utan dem skulle jag aldrig få struktur på min spretiga vardag och jag tycker verkligen att listskrivandet är ett fantastiskt verktyg för att få saker gjorda.

Men, precis som tjejen i dokumentären händer det ganska ofta att jag i min duktighetsiver skriver upp lite för många punkter på min lista, saker som egentligen inte är så viktiga. Och så misslyckas jag med att bocka av allt (för att det egentligen var fysiskt omöjligt att fixa hela listan på en dag) och känner mig misslyckad, hur smart är det? Nej, som med allt annat så gäller det att inte låta listskrivandet gå överstyr. Balansen, gott folk. Balansen...

Lyssna på programmet här. 

Mindmapping, bra grejer

Foto: Dean Meyer

Det kan ju lätt bli lite snurrigt när en nytt projekt är på gång - idéer ska formuleras, andra människor ska kanske engageras, pengar lånas, planer skrivas, investerare övertalas, lokaler hittas, saker köpas. Kort sagt, vad än projektet handlar om måste ofta mängder av idéer och tankar smältas ner till något genomförbart. Snurrigt.

Vid sådana tillfällen kan lite hederlig mindmapping vara på sin plats. Nuförtiden finns det ju massor av finfina verktyg i form olika appar och datorprogram. Här har jag hittat ett bra blogginlägg som tipsar om femton schyssta mindmappingverkyg för telefonen eller datorn. Kolla in och välj den som passar dig. Eller använd papper och penna, det går ju också bra.

Åh vad det är ohyggligt tråkigt att jobba ibland....

Jag mailar och mailar och mailar och mailar och mailar. Jag vill inte maila längre. Jag vill ut och träffa folk. Göra spännande intervjuer, skriva långa reportage. Men det kommer, måste bara hålla ut lite till. Jag vet ju det. 

Frilanslivet går upp och ned, det är segare än segt vissa dagar och alldeles underbart ljuvligt andra. En sak är säker, när jag väl gör det jag älskar mest är jag väldigt lycklig. De stunderna är värda minst några timmars mailande till. Så jag tänker på det och fortsätter.  

Alla dessa lyckade överduktiga människor

Tycker inte du också att det kryllar av übermänniskor? Asså, sådana där som lyckas göra allt under samma period i livet - skriva böcker under mammaledigheten, göra karriär som typ jurister samtidigt som de startar upp någon helt fantastiskt behövd hjälporganisation eller driva hundra framgångsrika bloggar vid sidan av familje- OCH yrkeslivet- OCH extrajobbet som yogainstruktör eller liknande. 

Nu vet nog de flesta av oss innerst inne att den här typen inte alls är så vanlig, det bara berättas om dem mer än om oss medelmåttor, men frågan kvarstår ändå – de som ändå lyckas vara sådär extremproduktiva, hur sjutton gör de för att få sina liv att gå ihop? Och hur orkar de?


För visst måste vara det så att en übermensch aldrig slöar? Inget slappande på kvällarna, inget meningslöst surfande, inget lägga sig i tv-soffan efter en dag full av jobbande, hushållssysslor och skrikande barn. Tidiga morgnar, sena kvällar – ni hör, sådär orkar i alla fall jag inte hålla på. 

Om jag inte gör något jag älskar förstås. Då blir saken helt annorlunda.

Och det är just det det handlar om - att lägga vår tid på saker vi brinner för, som ger oss mer energi än vad de tar och är det något de här superlyckade effektivitetsundren kan lära oss vanliga drömmare så är det att sluta ägna oss åt sånt vi egentligen inte bryr oss om. Att aktivt välja vad vi vill göra istället för att låta livet flyta förbi. Att gå efter lust och glädje och våga göra slag i saken.

Väljer vi vårt liv mer aktivt tror jag att även vi normalenergiska människor kan få loss åtminstone några extra timmar för att göra det vi brinner för. Det gör oss knappast till übermänniskor men kanske lite gladare och med några fler kul projekt i bagaget.

Jag är frisk och stark och snygg. Eller nåt i den stilen.

Min gamla kompis Maria använde sig nyligen av Facebook för att uppmana fler att skriva affirmationer, alltså budskap till dig själv som beskriver hur du vill att något i ditt liv ska vara. Några exempel kan vara "jag lever i välstånd och överflöd", "jag har ett ljust och lyckligt hjärta" eller  kanske "jag värdesätter mitt liv - tack för livet!".

Jag har alltid tyckt att det känns rätt smetigt med affirmationer, lite väl nyandligt och amerikanskt sådär och har inte kunnat ta "jag är harmonisk och lycklig"-lappen på kylskåpet riktigt på allvar. Men så kom Marias statusrad och jag tänkte ett varv till.

Också en affirmation. Från fromkeetra.

Är det inte så att jag tidigare faktiskt har blivit hjälp av affirmationer utan att tänka på det? Det har flera gånger i mitt liv hänt att jag bestämt mig för att något ska hända så på djupet att jag faktiskt tyckt att min önskedröm till slut känts mer naturlig än situationen i mitt (då) nuvarande liv. Och det är väl en slags affirmation? Att bestämma sig för något och sedan tänka på det så ofta att drömmen blir en självklarhet. Och så småningom sann.

Hur som helst, jag har bestämt mig för att ge affirmationslapparna en ny chans. På mitt sätt, med formuleringar som är mina och som känns naturliga för mig. Gör jag så är jag övertygad om att Maria har helt rätt i det hon skrev på Facebook – att det finns en otrolig kraft i affirmationer. Vår verklighet formas till stor del av våra tankar och varför inte låta ett gäng lappar med sköna meningar hjälpa oss att bryta gamla tankemönster, påminna oss om vad vi vill och styra oss i rätt riktning?

Och årets första blogginlägg får bli...

...en länk till en krönika som ekonomiprofessorn och författaren Micael Dahlén har skrivit. 
Kort sammanfattat: Våga ge dig på det nya, hoppa! Eller åtminstone skutta lite. Livet blir så mycket roligare då.