Jag sätter på en kopp kaffe, lägger i en tvätt, sätter upp håret. Så. Nu borde jag vara redo. Går till skrivbordet, städar lite, sätter på en bra skiva och lägger händerna på tangentbordet. Ingenting. Vad skulle jag skriva om? Fan, jag glömde kaffet. Upp igen. Mjölken är slut. Ut, handla i kvartersbutiken, i med mjölken, tar med koppen till arbetsrummet. Så, färdig. Nu ska jag börja.
Ingenting. Tankarna snurrar i huvudet, jag ha ju så mycket att göra, varför kan jag inte bara komma igång?
Det är just det. Tankarna snurrar. Jag har ingen struktur. Jag sitter här, är redo att börja, men så länge jag inte har koll på exakt vad jag ska göra, de konkreta handlingarna, blir ingenting gjort. Så vad gör jag? Jag stirrar in i datorn. Får ångest. Rensar strumpor.
Jag tror att skillnaden mellan doers och ”skjutauppare” framför allt ligger i förmågan att snabbt konkretisera vad som ska göras. En otydlig uppgift känns alltid mycket tyngre än en tydlig, och ofta krävs det faktiskt inte mer än några sekunders tankeverksamhet för att du ska ha bestämt dig för vad uppgiften egentligen innebär. Några sekunders fokuserat tänkande.
Så jag tar fram papper och penna och börjar skriva. Vad ska jag göra? Vad innebär varje uppgift? När jag ska jag göra det? Ju mer konkret det blir, desto lättare känns uppgifterna. Och plötsligt har dagen gått. Och jag har gjort det jag ska.
/Johanna, minvision.se
